Ulf Kristersson: Bostadsreform är viktigast

Moderaterna Nyheter Riks 263

Ingen enskild reform skulle antagligen ha så stor betydelse för Sverige som om vi kunde enas om en genomgripande bostadspolitik, skriver Ulf Kristersson. Foto: Jesper Frisk

 

DEBATT. Sverige står inför en rad ekonomiska utmaningar 2017. Det enda som egentligen oroar mig på allvar är om vi slutar tro på vår förmåga att, när så krävs, ta oss samman och tillsammans lösa problem, skriver Ulf Kristersson, ekonomisk-politisk talesperson (M).

Så här års finns det skäl att reflektera över vad det nya året kommer att föra med sig. Och då bör man se både glädjeämnen och svåra problem. Den amerikanska ekonomin utvecklas relativt väl och här hemma ser ekonomin ut att fortsätta gå starkt ännu ett tag. Men annat bekymrar desto mer.

Den 20 januari svärs Donald Trump in som USA:s 45:e president och hans politiska inriktning är ännu oklar. Blir USA mer protektionistiskt kommer det att påverka världsekonomin negativt långt efter det att Trump lämnat Vita huset.

Något annat som kommer att få långverkande effekter är att Storbritannien ska lämna EU och under 2017 kommer det att klarna hur detta ska gå till. När unionens mest liberala och frihandelsvänliga land lämnar, kommer det att prägla EU-samarbetet under lång tid, och bör leda till att Sverige söker ett närmare samarbete med andra, inte minst med Tyskland. Frankrike går till ett presidentval där andrahandsfavoriten vill lämna EU.

Samtidigt märks rätt lite av allt detta i ekonomin här och nu. Arbetslösheten i USA är tillbaka på förkrisnivåer och i eurozonen är den inte längre tvåsiffrig. Londonbörsen kom över oron för brexit på två dagar, och Wall Street kom över Trump på två timmar.

Det betyder inte att riskerna var överdrivna utan säger bara att inget egentligen ännu har hänt. En extremt internationaliserad ekonomi som den svenska är extra utsatt när världsekonomin gungar och jag ser därför stora politiska risker för vår ekonomi på några års sikt.

I Sverige befinner vi oss i en unik ekonomisk situation. Trots god tillväxt och arbetskraftsbrist körs ekonomin med full gas. Räntan är negativ, finanspolitiken expansiv och kronan svag. Det ökar tillväxten här och nu, men innebär också att det kommer att vara ont om verktyg när lågkonjunkturen väl kommer. Min poäng är inte pessimistens – mycket är i dag bra i svensk ekonomi – utan realistens: låt oss i goda tider planera för dåliga.

 

För att stå bättre rustade när det blir sämre, måste de offentliga finanserna vara så starka att de tål påfrestningar som vi hoppas slippa. Strukturreformer bör genomföras nu. Vi kan fortfarande lära av de reformer som transformerade den svenska ekonomin på 1990-talet och som utvecklades vidare före finanskrisen.

Några utmaningar är dock nya. Det breda utanförskap som alliansregeringen lyckades bryta, har ersatts av ett smalare och djupare, som framför allt drabbar utrikes födda och dem utan gymnasieutbildning. För dessa grupper är arbetslösheten redan skyhög och så som arbetsmarknaden fungerar i dag kommer de att ha svårt att någon gång få ett jobb.
Fram till 2020 kommer det finnas 150.000 arbetslösa som bara har grundskoleutbildning eller mindre. Reformer för att underlätta framväxten av tiotusentals nya enkla jobb måste därför genomföras nu.

Tillväxtförutsättningarna är inte heller bra nog. Kunskapsresultaten i skolan är fortfarande för låga. Marginalskatterna är för höga och villkoren för företagande utgör hinder för att locka hit entreprenörer och snabbväxande företag. Bristen på bostäder är både ett socialt och ekonomiskt problem, som förhindrar rörlighet och nyproduktion. Ingen enskild reform skulle antagligen ha så stor betydelse för Sverige, som om vi kunde enas om en genomgripande bostadspolitisk reform. Assar Lindbeck har påpekat detta i 40 år. Han har tyvärr fortfarande rätt.

Allt detta är svåra problem, det ska man ha respekt för. Hade de varit lätta hade någon redan löst dem. Men de är inte omöjliga. Vi har lyckats förut. Med prestigelöshet, samarbetsvilja och pragmatism kan vi åstadkomma mycket. Man ska inte vara naiv i politiken, men inte heller cynisk. Det är lika dåligt ledarskap att bagatellisera problem som att exploatera dem intill tröstlöshet. Man måste både vilja och kunna.

 

Det enda som egentligen oroar mig på allvar är om vi slutar tro på vår förmåga att, när så krävs, ta oss samman och tillsammans lösa problem. Om tilliten och den grundläggande sammanhållningen i samhället urholkas, om alltför många börjar tro på enkla lösningar.

Jag är tvärtom övertygad om att Sverige kan komma ur denna period starkare, om vi bestämmer oss för det. Om vi tar problemen på allvar och är självkritiska. Och står upp för goda ideal som företagsamhet och hårt arbete, jämlikhet och jämställdhet, tolerans och internationell öppenhet – men pragmatiskt söker vår tids lösningar.

Också i politiken är nämligen hoppfullhet en mycket bättre drivkraft än hopplöshet. I den andan vill jag möta 2017.

Ulf Kristersson, ekonomisk-politisk talesperson (M)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Copyright © 2017 - Borgsmoderaterna.se | Design av eastmedia.se